novell ur askan kom elden

 

Ur askan kom även elden 
Du lämnade efter dig en tomhet ibland så sann
men samtidigt såpass nära att jag aldrig kan glömma. 
Din bild för all tid framför mig och Guv jag saknar dig.
Tack och lov att du så starkt åt mig lämnade ut dig själv
så att jag även kan finna glädjen efter dig... 
Om jag så ensam är om dig... sååå var varken någon av oss
i allafall ensam om galenhet runt om oss.
 
A poem by Harriet Marianne von Brömssen 
DATE: December 17, 2011